Arkitekten Grut ritade en arena i nationalromantisk stil, men han inspirerades även av medeltidens borgar och den grekiska antiken, där Olympiska Spelen föddes. Arenan skulle bli en stolt och värdig symbol för idrott, hälsa och natur i Norden. Den 23 november 1910 påbörjades byggandet av Stadion, SCIF var byggherre och Kreuger & Toll var byggnadsfirma. Den slutliga kostnaden blev 1,25 miljoner kronor.
1990 förklarades Stadion byggnadsminnesmärkt.
Ur ”Idrottsplatshistoria – Blå Boken som forum för Idrottsplatsutvecklingen” av Anders Björhammar.
Det ojämförligt största idrottsplatsprojektet under de första decennierna var uppförandet av Stockholms Olympiastadion. Sedan Victor Balck hade rott hem de Olympiska Spelen till Stockholm var det arkitekten Torben Grut som fick förtroendet att rita vår olympiaborg. Grut har i 1912 års Blå boken själv beskrivit sina tankar om Stadion.
…Ett nordiskt Stadion är något annat än ett grekiskt, liksom tall och björk skilja sig från cactus och aloe. Flytta Athens Stadion till Stockholm och dess verkan skall bli sorglig… För Sverige är det givna materialet tegel och granit – och för en konstnärlig verkan höfves handslaget tegel med därtill passande granitbehandling. Vårt Stadion skall byggas gediget.
…Ur teglet framväxte organiskt former med känsla af våra gamla stadsmurar och borgar från medeltiden, tiden före renässansens förfalskande konst. Exteriören blev en ringmur med bågar och hvalf och tinnkrönta torn. Den blev allvarlig som nordisk idrott och som nordisk tallskog. Den blev enkel och kraftfull.
När skymningen faller brinna på tornens toppar vårdkasar hvilkas rök hvirflar för vinden. Lursignaler klinga, täflingar ropas ut med ropare från krönet, och vid timmar och halftimmar ljuder tornurets djupa, lugna slag … Vårt stadion blir icke dystert, det blir svenskt.
Men bygget var ingen dröm för Grut. Hans tankar och idéer utsattes för ständiga prutningar och inskränkningar av kostnadsskäl.
…Nästan hvarje sten i byggnaden har man måst tigga och krångla sig till. Själsspänningen för arkitekten under de månader som gingo, innan entreprenaden kom till stånd, var ohygglig. Var då detta nerprutande nödvändigt?…