Med Olympiska Spel som förebild ville gymnastikledaren Agne Holmström skapa ett världsevenemang också för den tävlingsfria delen av fysisk fostran. Tillfället kom 1939. Hundra år tidigare hade ”den svenska gymnastikens fader” Per Henrik Ling avlidit. Till minne av Ling beslutade Holmström och Svenska Gymnastikförbundet att välkomna intresserade i hela världen till en gymnastikfest och kongress i fysisk fostran – den första Lingiaden var född.
Den mest spektakulära inslaget i Lingiaden var de stora masstruppsuppvisningarna som hölls på Stockholms stadion, där även invigningen hölls. Sammanlagt deltog över 7 000 gymnaster i sådana uppvisningar. Idén med Lingiaden var dock inte bara att visa upp gymnastiken för en imponerad publik. Tanken var också att detta skulle bli ett tillfälle för såväl gymnaster som deras ledare och följeslagare att mötas, att se och lära av varandra. Dessutom skulle det finnas möjligheter till studier och diskussioner tillsammans med de mest framstående fackmän, praktiker och vetenskapsmän som fanns att finna. Mot denna bakgrund kompletterades gymnastikfesten med en separat ”världskongress i fysisk fostran” som samlade 1 500 personer från 30 länder. Slutligen anordnades även ett stort internationellt gymnastikläger på Malmahed i Malmköping som lockade över 500 gymnaster från 28 olika länder.
För Svenska Gymnastikförbundet blev Lingiaden en stor succé. Man beslutade därför att nya Lingiader skulle hållas med tio års intervall.
År 1949 var det följaktligen dags igen. Den andra Lingiaden visade sig bli dubbelt så stor som sin föregångare. Över 14 000 gymnaster deltog i festligheterna. Även detta år blev arrangemanget en sportlig och organisatorisk framgång. Däremot hade man sämre tur med vädret, med följden att Lingiaden i folkmun kom att kallas för ”Regniaden”. Två nya inslag var att det internationella gymnastikförbundet (idag World Gymnastics) lockades att hålla sin egen kongress under Lingiaden samt att en världssportutställning arrangerades på Gärdet. Tyvärr blev den senare utställningen, mycket på grund av vädret, ett stort ekonomiskt bakslag. Detta skadade Lingiadens eftermäle och bidrog till att Svenska Gymnastikförbundet beslutade att helt upphöra med att arrangera Lingiader.
Här kunde historien ha slutat. Men trots ovädret hade det internationella gymnastikförbundet imponerats stort av vad man sett. Detta resulterade i att man redan fyra år senare tog över stafettpinnen och började organisera nya internationella gymnastikfester utan tävlingsinslag, denna gång under namnet World Gymnaestrada. Än i dag arrangeras Gymnaestrador vart fjärde år. De är världens största återkommande idrottsevenemang utan tävlingsinslag och de samlar uppemot 20 000 deltagare. En mäktig tradition som formades i Stockholm och på Stadion i form av Lingiaderna 1939 och 1949 lever och frodas alltså än i dag.
Texten är skriven av SCIF-ledamöterna Johan Norberg och Patrik Tengwall.
