SCIFs Förvaltningsutskott tillsatte en organisationskommitté och finansieringen stångades fram bland annat med hjälp av ett statligt Idrottslotteri och, det avgörande, en personlig garantiförbindelse som 14 styrelseledamöter i SCIF skrev under den 29 april 1910. ”En för alla och alla för en” står skrivet ovanför namnteckningarna.
Stockholms Stadion ritades av arkitekten Torben Grut och det första spadtaget togs onsdagen den 23 november 1910, på dåvarande Idrottsparkens mark i. Ett och ett halvt år senare, 1 juni 1912, invigdes arenan av kung Gustav V.
Tävlingarna hade 327 282 betalande åskådare som fick uppleva enastående prestationer. Bland många andra: guldmedaljören i spjut, Eric Lemming, Sverige, och överlägsne tiokamparen Jim Thorpe, USA. Finländske löparen Hannes Kolehmainen satte nya olympiska rekord. Svensken Oscar Swahn blev äldste OS-guldmedaljören (64 år, 257 dagar) lag, löpande hjort, och Greta Johansson tog guld i simhopp. Hon var Sveriges första kvinnliga olympiska mästare.
Detta var första spelen där idrottare från alla fem världsdelarna deltog. Intresset var stort från utlandet och över 229 utländska journalister var på plats.
Det var även första gången som elektronisk tidtagning och målfoto användes i friidrott.
”Solskensolympiaden”
Spelen i Stockholm ansågs som mönster för kommande Olympiska Spel i fråga om organisation och regler. Det, samt den fina stämningen och inte minst det strålande sommarvädret, gjorde att de Olympiska Spelen i Stockholm 1912 kom att kallas ”Solskensolympiaden”.