Ett liv fullt av idrott
Lotta Falkenbäck har haft ett liv fullt av idrott. Hon växte upp i Ängelholm och Helsingborg tillsammans med fyra syskon som alla höll på med idrott, och även pappa Harry var mycket idrottsengagerad.
Konståkningen började hon med som 10-åring. Parallellt höll hon på med friidrott fram till 15 års ålder, men då blev det ett val. Det valet blev helt rätt.
Landslaget, EM, VM och OS
Lotta tillhörde landslaget i drygt 13 år och upplevde både EM, VM och OS i Calgary 1988. Drivkraften var resan snarare än själva målet, och bakom framgångarna låg mycket hårt arbete, tårar och glädje. Det första stora målet nåddes 1985, då hon tog sitt första SM-guld på hemmaplan i Helsingborg.
– Jag hade varit både tvåa och trea ett par gånger men inte nått ända fram. Det var underbart att få göra detta vid 25 års ålder (i denna sport) och på hemmaplan.
Samma år gick EM i Göteborg, hennes första stora internationella mästerskap.
– Det var en stor upplevelse med mycket media som jag inte var van vid.
Hon fick träffa Magda Julin, som tog OS-guld i Antwerpen 1920, och för första gången komma i kontakt med TV och den store Bengt Grive. Dessutom knep hon en oväntad 13:e plats.
Calgary 1988 – ”grädden på moset”
OS i Calgary 1988 är det som för Lotta alltid kommer att finnas kvar som en fantastisk upplevelse, ”grädden på moset”. Hon gick in i tävlingen tillsammans med tränaren Jan Ullmark, eftersom hon inte fick med sig sin egen tränare.
Efter att hon åkt sitt friåkningsprogram kom Tre Kronor-målvakten Pekka Lindmark från Malmö fram. De var ju i samma ishall och tävlade. Han hade stått och tittat på henne och sa att han aldrig skulle våga gå ut ensam på isen på det sätt hon gjorde.
– Det betydde mycket för mig och var ett erkännande av min sport. På den tiden hade vi det tufft att bli erkända. Många förstod sig inte på konståkning, ”fjölsport”, och dessutom var vi mest tjejer. Idag ser det helt annorlunda ut, tack och lov!
Vakter i omklädningsrummet
Lotta tävlade ofta med östtyska Katarina Witt, från EM 1985 fram till VM 1988. De hamnade ofta i samma omklädningsrum och träningsgrupp. Efter Witts OS-guld i Sarajevo 1984 byggdes en myt upp kring henne fram till OS 1988, och hon blev en superstjärna från öst. Hon tog bl.a. 2 OS-guld och anses vara en av de främsta någonsin.
– Hon var väldigt påpassad med vakter runt sig hela tiden, förmodligen så att hon inte skulle hoppa av under någon tävling berättar Lotta. Men det är mina egna funderingar. Intressant var det i alla fall!
Lotta minns också att man på den tiden ansågs gammal i konståkning redan vid 29 års ålder, något som även uppmärksammades i reportagen under OS.
Från aktiv till coach, sportchef och TV-expert
När den aktiva karriären var över fortsatte Lotta inom föreningslivet, först som coach och sportchef med skridskorna på, inom både konståkning och ishockey.
I förbundsverksamheten var hon engagerad i 23 år. Med knappa resurser har hon varit med och byggt upp ett stort intresse för konståkningen i Sverige.
Det var därför ganska naturligt att hon under hela 30 år arbetade som expertkommentator på SVT. Många har njutit av konståkningen under hennes sakkunniga ledning, ofta tillsammans med Katarina Hultling, som liksom Lotta är styrelseledamot i SCIF.
Föreningslivets förkämpe och idrottshistoriens väktare
Lotta brinner för det ideella föreningslivet, något som inte längre är självklart. Som ordförande i HISO, Helsingborgsidrottens samorganisation, möter hon en hel del utmaningar. HISO är en sammanhållande länk mellan idrotten och Helsingborgs stad och politikerna.
Intresset för idrottshistoria väcktes i mitten av 1980-talet, när Lotta fick åka med SOK till en session i Olympia. Det förstärktes när hon hösten 2021 blev invald i SCIF. Hennes motto är att vi måste ta tillvara och värna om historien och dess kulturbärare för att ta oss in i framtiden. Därför passar det perfekt att hon också sitter i Idrottshistoriska kommittén.
Konståkningen då och nu
Mycket har förändrats sedan Lottas tävlingsår. I dag finns det prispengar i konståkning, och sporten har fått den uppmärksamhet och det erkännande som hon och hennes generation längtade efter. Enligt Lotta finns det i Sverige i dag en bra bredd inom konståkningen, men toppen är tunnare. För att bli en bra konståkare behöver man dessutom träna gymnastik, dans och styrketräning vid sidan av isträningen.
