”Wow, super, fantastic! I am here again, amazing!” John Thorpe, barnbarn till Jim Thorpe, strålade av lycka när han anlände till Stockholms Stadion. Det var tio år sedan han var här senast och hans glada skratt ekade välbekant på arenan där hans morfar Jim Thorpe en gång slog världen med häpnad. Förra gången John Thorpe var här gällde det 100-års jubileet av Solskensolympiaden. Den här gången handlade det om att återupprätta en av världens största idrottsmän genom tiderna.

Långsamt mala den olympiska rättvisans kvarnar, men efter 110 år blev det äntligen rätt! Tidigare i somras meddelade IOK att Jim Thorpe är ensam segrare i fem och tiokampen i OS 1912. ”Jag har inte ord för min lycka, och för att rättvisa äntligen har skipats! Det är betyder massor för min grandpa uppe i sin himmel, men är också betydelsefullt för alla i ursprungsbefolkningen i USA. För många är Jim Thorpe en av de stora amerikanska hjältarna!”

Vid en ceremoni i på Stockholms Stadion en ljuv dag i september hyllades den dubble olympiske vinnaren. Arrangemanget ordnades av SCIF och Stockholms Stad. Det var åtskilliga tårar av lycka som fälldes under den högtidliga stunden, som länge såg ut att hotas av mörka regnmoln. Men på slaget kl 14.00, då allt började, bröt solen fram, vilket närmast tolkades som ett tecken från de olympiska gudarna.

 

SCIF:s ordförande Rajne Söderberg förklarade att detta ögonblick var en milstolpe i föreningens långa och stolta historia. Chris Turner, från Internationella Friidrottsförbundet, höll ett tal där han underströk betydelsen av att minnas hjältar som gjort banbrytande insatser på idrottens arenor. Närvarande vid ceremonin var även den amerikanske ambassadören Erik D Ramanathan, som underströk att det inte fanns en finare plats än Stockholms Stadion att ära en av tidernas största idrottsmän. Hyllningarna denna dag gällde inte bara Jim Thorpe utan även multibegåvningen Eric Lemming som vann guld i spjut i spelen 1912. För att hedra dessa unika stjärnor presenterades två plaketter som skänkts av WA (tidigare IAAF).

  

 

  

För att ytterligare bidra till huvudpersonernas odödlighet har Jim Thorpe och Eric Lemming blivit en del av Walk of Fame längs med Stadion på Lidingövägen. Två stenar avtäcktes under högtidliga former. John Thorpe poserade glatt med sin kusin Mary Thorpe från Oklahoma. Båda var märkbart rörda. ”Jag har knappt ord att beskriva hur glad jag är att vara här i Stockholm. Jag ska så länge jag lever på alla sätt hedra min morfars minne på all sätt som jag kan. Det här är en stund som jag aldrig kommer att glömma”, förklarade Mary som mötte sin kusin John för första gången.”Våra släkter har nu kommit närmare varandra, även det betyder mycket för oss alla”.

 

På plats var även representanter för familjen Lemming. Barnbarnsbarnet Fredrik Lemming berättade att guldmedaljören Eric var, precis som Thorpe, en unik idrottslig begåvning som briljerade i allt som han företog sig. ”Han behövde inte träna så mycket utan ställde upp i alla grenar som roade honom. Han vann för mesta och var sedan ofta huvudpersonen på banketterna efteråt. Eric var en begåvad pianist som gärna stod för underhållningen. Han verkar ha haft ett underbart liv!”

 

Fredrik Lemming kunde även berätta att guldmedaljören från 1912 gärna stillade nerverna med en snaps innan tävlingarna. Det var innan någon hade hört talas om doping. ”Men en gång i Grekland tog han sig en ouzo som var starkare än vad han trodde. Den gången blev han bara fyra…” På något sätt verkar det ha varit lite roligare i idrottens barndom.

 

Chris Turner, ovan t v, konstituerande chef för World Athletics Heritage, (kulturarvsavdelningen på Internationella Friidrottsförbundet) och curator för MOWA, det digitala Museum of World Athletics, har skrivit om utmärkelserna och ceremonin i Stockholm:

https://worldathletics.org/heritage/news/lemming-thorpe-heritage-plaque-stockholm