Katarina blev invald i SCIF:s styrelse redan 2002 och har sedan dess hunnit med en hel del. Som journalist och kommunikatör har hon varit behjälplig på många sätt i det som idag heter Kommunikationskommittén, tidigare Marknadskommittén. För ett år sedan var hon en uppskattad moderator vid nyinvigningen av Tennispaviljongen, där hennes vana från TV gjorde sig märkbar.
Katarina i korthet
- I SCIF:s styrelse: sedan 2002
- Curling: junior-SM 1971, VM-silver 1979 (Perth) och 1982 (Genève), EM-silver 1979 (Varese) och 1981 (Grindelwald), EM-guld 1982 (Kirkcaldy) och 1983 (Västerås)
- Konståkningskommentator: från 1986, sista uppdraget för Viaplay 2019–2023
- Slalom: distriktsmästare i slutet av 1960-talet
- Tillsammans med: Albert Svanberg, TV-sportkollega
Från slamomdrömmen till curlingmästare
Katarina har alltid varit en friluftsmänniska och gillat idrott. Hon var bra på skolidrott och trivdes redan då med att träna och tävla. Drömmen var att bli slalomstjärna, och hon åkte för slalomklubben i Västerås. Ett distriktsmästerskap blev det, någon gång i slutet av 1960-talet.
Nästa kapitel skrevs på curlingbanan. 1971 fick hon frågan om att vara med i ett rent flicklag i junior-SM, och hon tackade ja. Hon kunde redan alla regler eftersom föräldrarna spelade.

Efter flytten till Stockholm blev hon så småningom en av medlemmarna i lag Birgitta Törn, som spelade för Amatörföreningen. 1979 deltog laget i det första VM som spelades för damer, i skotska Perth. Laget vann alla matcher utom finalen och fick en vas som pris. VM för damer blev officiellt först i efterhand. Samma år blev det EM-silver i italienska Varese.
Katarina hamnade i Karlstad efter journalistutbildningen och fick chansen i lag Elisabeth Högström. Tillsammans tog laget fyra mästerskapsmedaljer. Totalt blev det sex internationella mästerskap: fyra EM (två silver och två guld) och två VM-silver för Katarina.
Inte illa kan vi konstatera.
Konståkningens röst
Katarinas civila karriär har till största delen utspelat sig på SVT, där hon var programledare och kommentator på sporten. Det var en annan issport som blev hennes specialitet: konståkning. När Bengt Grive gick i pension 1986 tog hon över kommenterandet, och även om det inte blev varje år har hon följt och kommenterat sporten för olika kanaler i över 30 år. Det avslutande uppdraget var för Viaplay 2019–2023.
”Att få göra det var som att få en gräddbakelse. De sände i princip allt, vilket gjorde att jag såg i nästan varenda konståkningsskär som togs under de där åren.”
I SVT:s sändningar hade hon en fantastisk parhäst i styrelsekollegan Lotta Falkenbäck, som under många år var expertkommentator. Ryktet säger att de två fick varandra att skratta under många av sändningarna, något som skapade en trivsel hos tittarna. Att en diskussion om hårnålar en gång gjorde att de inte kunde sluta skratta är dock något TV-publiken knappast känner till.
Styrelsemänniska
Utöver SCIF har Katarina alltid varit aktiv i styrelserna för de bostadsrättsföreningar hon bott i, och det är flera. En stor del av livet har hon delat med en annan TV-sportprofil, Albert Svanberg.

På frågan om framtiden för svensk idrott är Katarinas önskan tydlig. Hon hoppas att det ideella ledarskapet från föräldrar och ungdomar inte förgörs av hat och hot på sociala medier när barnen är små, och att samma medier hålls fria från nedvärderande kommentarer när idrottsstjärnorna inte alltid lyckas.
”Det lustfyllda i att idrotta måste upprätthållas, och vi, som åskådare, föräldrar, ledare eller mediamänniskor, måste förstå att idrott till syvende och sist är en lek.”




