”Vi har icke sänt kvinnor till tävlingarna, emedan vi i Amerika icke önska se dem sporta offentligt. Både sporten och de må bättre av att utöva idrott på avstånd från publikens nyfikenhet.” James E. Sullivan, amerikansk idrottsledare.
Kvinnorna – en liten minoritet
När Stockholm arrangerade de olympiska spelen 1912 var kvinnorna fortfarande i en liten minoritet. Av drygt 2 400 deltagare var 53 kvinnor från 10 nationer, alltså ungefär 2 procent. Kvinnor hade tävlat i OS sedan 1900, men 1912 fick de för första gången delta i simning och simhopp, vid sidan av tennis. Motståndet var mot kvinnligt deltagande var starkt. Både svenska arrangörer och delar av idrottsetablissemanget var skeptiska, och från medicinskt håll uttrycktes farhågor om att hård tävlan kunde göra kvinnor “hysteriska” eller sterila.
Till en början var det inte den svenska organisationskommitténs avsikt att kvinnor överhuvudtaget skulle få delta. Det var främst britterna som tryckte på och då inte minst deras simförbund. I simning var det sen totalt 17 svenska kvinnor som ställde upp; tolv i höga hopp och sju i simning. Snittåldern på simmarna var 17 år och de hade svårt att hävda sig i konkurrensen.
Däremot var det Svenska Tennisförbundet som föreslog att tennis skulle få spelas av kvinnor i Stockholm.
Trots det blev kvinnornas tävlingar en av succéerna under det som kom att kallas Solskensolympiaden. De aktiva visade att de kunde prestera på internationell nivå inför stor publik, trots tidens fördomar.
Guld-Greta vid Djurgårdsbrunnsviken
Simning och simhopp avgjordes på en nybyggd tillfällig arena vid Djurgårdsbrunnsviken, och här skrevs svensk idrottshistoria. Den historian har ju SCIF dokumenterat på ett fint sätt med skulpturen av Greta Johansson, signerad Peter Linde, vid Djurgårdsbrunnsviken och av Jens Linds dokumentärer. Guld-Greta, bara tonåring, vann höga hopp från 10-metersplattan och blev Sveriges första kvinnliga olympiska guldmedaljör. Lisa Regnell tog silver, och britten Isabelle White brons. Svenskorna dominerade finalen, där sju av åtta deltagare kom från värdlandet.
Simmare från andra sidan jorden
I 100 meter frisim vann australiskan Fanny Durack före landsmaninnan Mina Wylie. Deras väg till Stockholm var inte självklar. Det australiska förbundet satte sig först emot resan, som delvis finansierades med insamlade pengar. USA skickade inga kvinnliga simmare alls, bland annat på grund av reglerna kring baddräkter och kvinnors tävlande. Baddräkten skulle vara rak i halsen samt försedd med minst 7,5 cm långa ärmar. Byxor av tyg, minst 6 cm höga i sidorna, skola bäras under dräkten.
Tennis – överklassens idrott
I tennis tog fransyskan Marguerite Broquedis guldet utomhus, medan britten Edith Hannam vann inomhusturneringen. Tennisspelarna var generellt äldre än simmarna och de var inte yrkesarbetande. De representerade KLTK (Kungliga Lawntennis klubben) som var statusfylld. De kvinnliga tennisspelarna fick vara med och bestämma över turneringens utformning. I detta hänseende var tennisen betydligt mer jämlik än andra idrotter. Dock var det viktigt att inte utmana normen för acceptabelt kvinnligt uppträdande. Kläderna var föga funktionella med långa kjolar och blusar med lång ärm.
Uppsats om kvinnorna i Stockholmsolympiaden
Leif Yttergren och Hans Bolling har skrivit en uppsats på temat i rubriken ovan, publicerad i boken Stockholmsolympiaden 1912.
Där säger de att det finns en genusaspekt på allt källmaterial. Det var män som skrev i dags- och idrottspress, det var en man som sammanställde den officiella rapporten och det var män som organiserade spelen 1912. Majoriteten av de kvinnor som tävlade 1912 var inte heller myndiga. Ogifta kvinnor blev myndiga vid 21 års ålder och gifta kvinnor var inte myndiga överhuvudtaget utan stod under mannens förmyndarskap. 1921 blev de myndiga, samma år som de fick rösträtt.
Det är inte så konstigt att de tidiga olympiska spelen nästan uteslutande handlat om män. Det beror inte enbart på att man medvetet exkluderat kvinnor utan mer pga av att de hade mycket svårt att vinna tillträde till idrotten. Den moderna tävlingsidrotten i stort skapades av män och för män.
Nästan 100 år innan den första kvinnan valdes in i IOK
Intressant att nämna är att IOK bildades 1894 och först 1981 valdes de första kvinnorna in i kommittén. lor Isava-Fonseca från Venezuela och Pirjo Häggman från Finland.
Bakgrunden till detta är ju bland annat att det fanns betydande maktgrupperingar inom IAAF (fridirott) och IOK. Svensken Sigfrid Edström var en av de som var med och skapade det manliga nätverk som det var mycket svårt att ta sig in i. Idrottandet på början av 1900-talet var också i hög grad en aktivitet för samhällets mellan- och överskikt.
Svensk kvinnligt deltagande i IOKs formella rum
Sverige har en kvinna som haft stor betydelse för svensk idrott och spelat en stor roll i IOK, Gunilla Lindberg. Hon valdes in 1996. Hon har varit ledamot i exekutivkommittén och 2007 var hon den enda kvinnan i den 15 personer stora styrelsen.
Ytterligare två svenskor har roller i IOK idag.
Petra Sörling, ordförande i ITTF, valdes in som IOK-ledamot 2023. Frida Hansdotter valdes in i de aktivas kommitté 2022.
Läs mer:
Åke Jönsson – Guide till Solskensolympiaden, Klocktornet Media 2012
Hans Bolling och Leif Yttergren – Stockholmsolympiaden 1912, Tävlingarna – Människorna – Staden, Stockholmia förlag 2012.
Johan Erséus – Solskensolympiaden Stockholm 1912, Bokförlaget Max Ström 2012
