Konsten att kunna tävla och känna glädje samtidigt
Det är en solig tisdagseftermiddag på Östermalms IP. Idrottsplatsen ekar relativt tom förutom några ungdomar på den bortre långsidan som springer längs löparbanorna. Men runt klockan 17 drar den gemensamma träningen för Spårvägen friidrottsklubb i gång. Framgångarna tycks aldrig ta slut för den blåvita klubben. Man har under lång tid cementerat sig som en storklubb i svensk friidrott och hit söker sig friidrottare från alla delar av landet.
Stockholmsklubben har flera representanter på landslagsnivå. Bland annat den framgångsrike diskuskastaren Daniel Ståhl, kulstötarna Sara Lennman och Jesper Arbinge samt släggkastaren Rebecka Hallerth. Blickar vi tillbaka i historien hittar vi bland annat Malin Ewerlöf, Moa Hjelmer, Erica Jarder och Kalle Berglund.
Att fostra framgångsrika friidrottare som tar sig hela vägen till landslaget tycks ligga i klubbens DNA. Men för att lyckas med detta krävs hårt jobb från aktiva, eldsjälar och tränare. Vid klubbens kansli träffar jag ordförande Göran Harnesk, sportchef Kent Claesson och löptränaren Anders Fredriksson, som berättar om nyckeln bakom framgångarna.
– Vår grundinställning är att kunna tävla och samtidigt känna glädje. Det finns stora ungdomsklubbar som är jättebra på att få fram resultat vid 14-16 år men det är inte intressant för oss. Vi vill gärna vara Sveriges bästa klubb men vi vill att ungdomarna ska danas in i framtiden. Antingen blir de bra löpare, kastare eller hoppare. Eller så blir de fantastiska tränare och ledare, förklarar ordförande Göran.
Framgångsrik tävlingsverksamhet och gemenskap
Att bedriva en framgångsrik tävlingsverksamhet är något som är en självklarhet. Men hur klubbar väljer att göra varierar. I Spårvägen har de valt att ha en 10-årsgräns när barn får börja träna friidrott. Kent, Göran och Anders tror att det är en framgångsrik strategi för att få ungdomar att hålla på längre med sporten.
Mycket handlar om att få folk att känna en gemenskap i klubben. I Spårvägens årsberättelse för 2024 står att ett av de övergripande målen för föreningenär att ”bedriva en verksamhet som är öppen för alla och som präglas av kvalité, långsiktighet, hållbarhet och god gemenskap”.
Hur lyckas klubben då med detta i praktiken? Göran menar att det är viktigt att ha personer som har ett genuint intresse för sporten framför exempelvis föräldrar.
– Det är en skör tråd. Har inte de som är huvudansvariga för ungdomsledarna och för hela klubben just det här hjärtat och intresset,utan kanske börjar tänka snabba resultat i stället, då är risken stor att vi tappar det. Men hittills under alla de här åren har vi klarat oss väldigt bra.
Sportchef Kent fyller i och menar att det Spårvägen är duktiga på att skapa en stark klubbsammahållning redan vid tidig ålder.
– Vi tränar, till exempel, alltid tjejer och killar ihop. Alla grupper är blandade för att vi tror att det är bra. Sen behöver de inte göra samma saker, men att man har de här grupperna gör att
det blir en social grej också. Det ska vara kul att komma på träningen och då tror vi att de presterar bättre
Att de som representerar Spårvägen känner en stolthet är tydligt. Men både Kent och Göran är inne på att engagemanget måste kombineras med kvalitet.
Det sitter inte i väggarna
– Det sitter inte i väggarna. Det är det som är innanför väggarna som spelar roll, säger Spårvägen-ordföranden.
– Att hitta ledare och tränare med rätt kompetens är något som Spårvägen är duktiga på, menar Moa Hjelmer.
Den tidigare landslagslöparen har tillhört friidrottsklubben sedan hon var nio år gammal och har bland annat ett EM-guld på 400 meter. Hon beskriver stockholmsklubben som en av sina viktigaste stöttepelare under sin framgångsrika friidrottskarriär.
En av de största framgångsfaktorerna är Spårvägens förmåga att skapa en sammanhållning och lagkänsla, detta trots att friidrott i grunden är en individuell idrott.
– Spårvägen har ju alltid haft ett fokus på lagtävling. Lag- SM är en viktig tävling för klubben. Vi har en kultur i klubben där man alltid ställer upp. Även om vi har tränare och grupper separat försöker man ändå samverka tillsammans, menar Moa.
Detta skapar som tidigare nämnts en attraktiv miljö för friidrottare, inte bara från Stockholm. Kent Claesson är uppväxt i Skillingaryd och representerade Skillingaryds FK och IFK Växjö innan han flyttade till Stockholm, fortsatte långdistanskarriären. sedan dess har Kent blivit kvar i Spårvägen i 22 år.
– I och med att min tränare hade haft jobb i Spårvägen tidigare visste jag ju lite, så fick jag åka med dem (Spårvägen) på tävlingar och så vidare. Jag trivs otroligt bra i Spårvägen och har du väl kommit till Spårvägen så lämnar du inte.
Ordförande Göran Harnesk fyller i gällande det goda ryktet:
– Om du tittar på övergångar bland de aktiva så är det nästan ingen som byter från Spårvägen. Däremot är det rätt många som kommer till Spårvägen och då får de komma på våra villkor. Vi värvar eller köper aldrig in någon aktivt, men du är alltid välkommen om du vill.
Kvalitativa tränare
Många lockas till stockholmsklubben på grund av att det finns så många kvalitativa tränare. Göran berättar att på SM i somras blev klubbens olika tränare omringade av aktiva från andra klubbar. Inte nödvändigtvis för att de ville byta klubb men för att de såg upp till och hade förtroende för tränargruppen.
Men vad är det mer som gör att Spårvägen sticker ut jämfört med andra klubbar i friidrottssverige?Enligt löptränaren Anders ”Bamse” Fredriksson handlar det om att ge de aktiva en frihet och hitta en modell som passar dem. Tränarna är öppna för att skapa upplägg som passar individen och att man får testa sig fram. Något som Anders berättar är ”ostereotypt”.
Just det friheten och möjligheten att hitta sitt eget upplägg är något som passat bra för Moa Hjelmer.
- För mig har det alltid varit viktigt att det är jag som ska göra jobbet på banan, Därför vill jag ha en samarbetspartner, någon att bolla med och någon att göra den här resan tillsammans med. Inte bli alltför styrd utan ta mer eget ansvar.
Men samtidigt betonar hon att klubben är duktiga på att justera träningsupplägg som inte fungerar.
– Man kan ju prova en tränare ett tag och så känner man att nej, vi passar nog inte så bra ihop. Då finns den möjligheten. Det är lite som ett smörgåsbord, säger den mångårige landslagslöparen.
Framgångarna för den blåvita stockholmsklubben ser inte ut att avta. På U20-EM tog långdistanslöparen Carmen Cernjul silver på distanserna 1500 m och 3000 m. På JSM 22/U-SM för 16–17 åringar blev det ytterligare medaljer. Bland annat tog Fanny Szalkai fyra guld. På seniorsidan går det naturligtvis inte att undgå fantastiska Daniel Ståhl, som för tredje gången knep VM-guldet i diskus.
Men fortsatt finns drömmar om att bli ännu bättre.
Kent och Göran är tydliga med vad klubben skulle behöva för att ta ännu större kliv. – En egen arena både utomhus och inomhus. Vi är lite avundsjuka på Tureberg i Sollentuna som har det. Då skulle man kunna samla klubben bättre. Nu tränar vi lite utspritt, även om det också kan vara en styrka, avslutar Spårvägen-ordföranden.
Faktaruta
Grundad: 1919
Ordförande: Göran Harnesk
Exempel på framgångsrika friidrottare: Malin Ewerlöf, Claes Albihn, Moa Hjelmer, Daniel Ståhl, Anders Arrhenius
Kommun: Stockholm
Aktuellt: vunnit priset för ”inspirerande idrott”
Författare: Viktor Rundlöf
