Riksidrottsmuseet satsar olympiskt

Idrottshistoria, OS 1912

Riksidrottsmuseet satsar olympiskt. Museet mellan Gärdet och Djurgårdsbrunnskanalen i Stockholm har fått status som ”olympiskt museum” och ingår numera i ett nätverk av OS-museer från hela världen. En större permanent OS-utställning planeras.

Daniel Wetterskog är chef för Riksidrottsmuseet. En av hans första uppgifter som ny på posten var att ta ställning till ett erbjudande om att göra något av en omfattande olympisk samling som erbjudits museet. Det handlade om en gigantisk mängd saker med OS-anknytning, stort som smått, från hela världen. Ett arv efter en storsamlare.

Ett avtal är skrivet mellan Riksidrottsmuseet och arvtagaren, vilket ger museet rätt att disponera delar av samlingen under en längre tidsperiod.

–Samlingen innerhåller saker från hela det olympiska spektrat. Vi har koncentrerat oss på det som direkt rör Stockholm 1912, berättar Daniel Wetterskog.
Avsikten är att skapa en unik olympisk basutställning. OS-föremålen har så här långt katalogiserats och fotograferats.

Hela projektet har blivit möjligt genom att såväl Sveriges Centralföreningen för idrottens främjande (SCIF) och Sveriges olympiska kommitté (SOK) varit med och bidragit. Ett ovanligt samarbete. Det är inte alltid som Sveriges Riksidrottsförbund (RF), SCIF och SOK drar åt samma håll. Dock fortsätter letandet efter externa finansiärer, en nödvändighet för att de stora planerna ska bli verklighet.

 I projektet ingår också att bygga upp ett ”olympiskt studiecenter”, en plats där forskare och allmänt intresserade ska ha tillgång till ett gediget faktamaterial om olympiska spel.

– Ett slags bibliotek kan man säga, förtydligar Daniel Wetterskog.

En viktig del i nysatsningen är att Riksidrottmuseet har blivit internationellt certifierat som olympiskt museum. Olympic Museums Network (OMN) är en sammanslutning av museer från hela världen som samarbetar kring den olympiska historien. Organisationen startades 2006 med Internationella olympiska kommittén (IOK ) och Olympiska museet i Lausanne som naturliga nav.

Från starten ingick elva museer, numera är antalet 35. Senast i raden är Riksidrottsmuseet i Stockholm, som kom med i september. Andra idrottsmuseer med OS-status är Helsingfors, Norges olympiska museer i Lillehammer samt som nr 30 Idrottsmuseet i Göteborg. För att antas som ”olympiskt museum” krävs vissa etiska regler, godkännande av den nationella olympiska kommittén, att museet ska vara tillgängligt för allmänheten samt: att 25 procent av museet ska vara baserat på den olympiska rörelsen.

Någon fastslagen tidplan för när besökare kommer att märka av museets OS-satsning är inget som Daniel Wetterskog vill kommunicera utåt. Fortfarande måste en del frågetecken rätas ut.

– Under 2025 är realistiskt, säger han till sist efter att ha fått frågan tjatigt många gånger. 

Text: Göran Löwgren
Artikeln är hämtad från senaste numret av  tidskriften ”Bulletinen – Olympiahistoriska vänner” som ges ut av Sveriges Olympiahistoriska förening (SOF).

Här finns olympiska muséer i Europa:
Helsingfors, Lillehammer, Göteborg, Stockholm.
Lausanne, Aten, Thessaloniki, Barcelona, Köln, Warsawa, Bratislava
Hofstade-Zemat (Belgien), Tartu (Estland).

Föregående artikel

Pristagaren Tom Alandh hyllade ”Nacka” och lägger berättandet på hyllan

Nästa artikel

SCIF:s samlingar till Riksidrottsmuseet

Relaterad inlägg

Alnö IF:s jubileumsbok, en storsäljare

Idrottshistoria, Kommunikation

Arbete pågår i Tennispaviljongen

Idrottshistoria, Tennispaviljongen

Idrottsföreningen som är en del av världen firar 50 med boksläpp

Idrottshistoria

Jim Thorpe Games tar emot ”the Sunshine Olympiad”

Idrottshistoria, OS 1912